Gitarren I Knät Songtext

von Lisa Ekdahl

Jag trodde mig vara beskyddad
Då gitarren låg I mitt knä
Jag spelade tyst för mig själv
Och tillät mig vara disträ
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn
Befriad från formaliteter
Med gitarrens hals I min hand
Handen sökte sig fram
Att treva är sällsamt ibland
Och allting fick bli som det ville
Allting fick bli som det blev
Jag trodde mig vara beskyddad
Mitt I en värld som är skrämmande skev

Och ingen censor stod I dörren
Till mitt undermedvetnas land
Jag tillät mig vara försvarslös
Och tjusade av avgrundens rand
Och mitt undermedvetnas kurirer
Sprang ostört emellan okänt och känt
Och jag gjorde just ingen skillnad
På sånt jag upplevt
Och sånt som kunde ha hänt
Och jag vaktar inte min tunga
Men låter orden bli få
Då människor ställer mig frågor
Men utan viljan att förstå
Och jag besitter nog viljan
Men tvivlar på att jag kan
Men viljan att förstå
Kanske det närmaste,
Vi kan komma varann

Jag vet inte om du var vaken,
Där du låg I rummet intill
Jag spelade tyst för mig själv
Jag spelade som jag själv vill
Min trasiga stol var en tron
Och jag tyckte mitt huvud var krönt
Då var jag drottning av natten
För mitt I en iskall värld
Fann jag någonting skönt
Och ingen censor stod I dörren
Till mitt undermedvetnas land
Min känselförmåga förhöjdes
I läpparna och min hand
Det var som jag kunde förnimma
Någonting jag tidigare inte märkt
Och vad det än var, och vad det än gjorde
Så lämnade det mig påtagligt stärkt
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn
Dom tankar jag tänkte var klara
Men ledde just ingenstans
Jag hade gitarren I knät
Och var bara glad att jag och gitarren fanns