Balladen om Pippi, Rasmus och Ronja Songtext

von Lars Winnerbäck

På en kvinnoanstalt är fuktigt och kallt
För en dam som avtjänar sitt straff
För dom år som har gått,
En serie grova brott
Och konsekvenser av sin fysiska kraft
Uppseendeväckande beteenden,
En skurk bakom oskuldsfulla leenden
En flicka så grann,
Dömd för våld mot tjänsteman
En samling av djur som tycks va' illegala
Samt ett misstänkt stort kapital

Hon gråter varje kväll,
Instängd I en cell
Och hennes röda flätor börjar färgas grå
Hon var elva år blott
När hon begick sina brott
Och nu ska hon snart fylla femtiotvå

Alla vårdslösa beteenden straffar sig själv I alla avseenden
En flicka så from,
Nu bakom lås och bom
Och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet
Har klassats som medskyldighet

Att flickan är skyldig,
Det kan man aldrig ändra på
Lag är lag,
Det kan man aldrig ändra på
Brott är brott,
Det klan man aldrig ändra på
Men flickan har drömmar,
Det kan man ändra på

Och på en parkbänk I stan,
Full som själva fan
Där sitter en man och tar ett järn
Han är ensam för sin stank,
Utbränd och pank
Ja, han fick pruta för en folköl I affärn
När han var liten, så rymde han från barnhemmet
Och stack ut med nåt fyllo från A-laget
Han verkade så snäll,
Fast han var full och kriminell
Och pojken får nu leva på vatten och på bröd
Och Paradis-Oskar är död
(Faktiskt]

Hans eget fel,
Det kan man aldrig ändra på
Brott är brott,
Det kan man aldrig ändra på
Paragrafer kan man aldrig ändra på
Men pojken har drömmar,
Det kan man ändra på

Å I en dyster sal
På ett kvinnohospital,
Där ligger en kvinna på en bår
Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt;
Att börja skrika så fort det blir vår
Hallucinationer I forntiden
Hon tror hon har sett fåglar med ansikten
Och hennes enda vän
Får hon aldrig se igen
För han trotsade förbuden
För sin egen förkunskap
Och föll ner I ett helvetesgap

Att flickan är galen,
Det kan man aldrig ändra på
För psykoananlyser kan man aldrig ändra på
Behandlingssätt kan man aldrig ändra på
Men flickan har drömmar,
Det kan man visst ändra på

[Och sista versen om Riddar Kato]
I en fotölj på TV3 sitter en självgod konfransé och
Indocktinerar våran smak, med ett hjärta av sten
Och I någon järnklo ger han sken
Att va en herre som kan ta sej där bak!
Han vill så gärna styra vårt beteende
Med sin höga position å höga anseénde
Han vill döda våra kval me fräna ord och skitmoral
Ja, riddar Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet
Tills vi bor I varsit tvättmedelspaket!

A, Kato e galen d kan vi aldrig ändra på, hans mamma var en sten
D kan du slå dej I backen på, å Kato e hysterisk d kan man aldrig
ändra på
Men att Kato har makten ja d kan vi ta mej fan ändra på!