Han kom om en vind
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
Han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
Du var ju en annans, blott lånad
En kväll I syrenernas tid
Och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
Sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
I början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hasl
I gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
Det sista av motståndet som fanns.
Din mun ligger tyst
Med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
Och hela din världsbild rasar
För en fläkt från syrenernas vår
Och gullregnens klasar.